elintron

Väl i skolan och tävlingen vid hammarbybacken, tog den slut när jag kom fram. Det var fina Carros födelsedag och Agnes hade bakan en ASGOD kladdkaka i hennes ära. Så vi alla, Agnes, Micke, Emmi, Julius och jag bar oss in mot södermalm för att fira henne med en lunch. Det var jätte mysigt och vi fortsatte dagen med 3 timmars solande och skrattande i Björnsan (Björnsträdgård) vid medborgarplatsen. Siri, Kakan och några fler barn kom på besök och en packad militär köpte ut dricka åt ett par förvirrade ungdomar. Vi bestämde och sedan för att åka med Emmi hem och kolla på film i några timmar. Så mysigt! Länge sen jag ätit så mycket snaskerier på en dag (Vi åt på Pizza Hut till lunch och jag köpte en Coffée cooler på vägen till pendeln) chips, godis, läsk, allt som går fast att man inte vill trycka i sig. Med en lagom ångest och 4 timmar senare åkte vi alla därifrån. Tidigare under dagen hade jag pratat med min bästa vän, aka "storebror" Adrian om; att om jag fick tillfälle, möta upp honom senare den kvällen. Och vilken jag gjorde men inte för att han bad mig, utan för att hans flickvän Becca bad mig gråtandes nästan på hennes bara knän. Hon hade funnit något man inte vill finna och som såklart gjorde henne förtvivlad och förvirrad, så, såklart kommer lilla jag till räddning! Så jag bar mig ut till Rejmersholme och Chakkas artonårsfest. Men jag kan inte säga att det var enkelt när jag kom dit, har någon druckit 50cl 80% ren vodka är dem inte direkt lätta att hantera eller få att lyssna på en men efter säkert fyrtio minuters försök till att lugna henne och adrian som höll på att tappa tålamodet gick jag och Becca ner för att prata och få en nypa frisk luft. någon sekund efter att vi ha gått ut rusar varenda kotte ut och upp till gården, tydligen hade det kommit ett gäng okända pojkar som hade bestämt sig för att slå ner och slå sönder Chakka. Alla slogs och hade sig, skrek och slogs lite till. Alla vi sprang upp även jag men inte för slagsmålet utan för att ha koll på Becca. Min ack så hjältemodiga insats hjälpte inte, jag blev både slagen och skallad. Behandlade hela slagsmålet som en moshpit och lyckades ta mig ut.

Polisen kom och fick isär bråket, alla drog där ifrån och ett antal blev tagna.

Blanka tanken på att det var slut där hade bara vart en lycka att skratta över. Men nej, vår älskade lilla vän Becca har diabetes, en massa drickande under flera timmar utan mat leder till en Becca utan medvetande. Vi fick henne att gå några meter men föll ihop strax därefter, polisen pratade med Robin och alla andras höga panik steg när hon föll ihop igen och vägrade vakna. Adrian blev nästan våldsam för ett försök att väcka henne men sprang iväg för att få tag i en taxi. Robin och resten av gänget bar ner becka för backen mot bron, första taxin som stanna vägra öppna dörren och körde iväg. Den där efter ville inte släppa in Becca i baksätet men Sebbe fick panik och slängde in henne ändå, vi båda hoppade med och adrian i framsätet. Tre minuter senare och framme, fem meter från dörren står en polisbil framför oss. Becca vaknar och stormar ut för att spy men deckar igen och den här gången bredvid polisbilen.. Sebbe ber dem hjälpa honom att bära upp henne till dörrn då han är lika liten som jag men de vägrade och satte henne mot ett elskåp ist. De får liv i henne men ist för att hjälpa henne till porten och upp till lägenheten för att få i henne mat tar de henne, tvingar henne in i bilen och kör henne till mariapol för avgiftning trots att hon bara behövde mat.. Adrian får inte följa med oavsett hur mycket han ber, Sebbe får panik, blir så arg och slår allt han når och får tag i, skriker och dampar. Resten av gänget kom precis efter de tagit henne och alla blir minst lika arga. Nu är klockan halv tre på natten och jag som bara kom för att hjälpa hamnar mitt i något som inte borde hänt från första början och jag har ont i huvudet och hela kroppen värker. Efter mycket väntande bar jag mig hemmåt för morgondagen och Valborg.

Det var dem konstigaste, sjukaste 3½ timmarna på länge. Men dagen i helhet hade varit fantastisk!